Plånboken är borta.

Jag skulle verkligen vilja veta varför jag lämnade kvar min plånbok på tåget, när jag kunde ha behövt den i morgon. Mitt kort, inte minst, så jag kunde köpa mat och kanske en ny stol eller så. I Örebro hann jag köpa ett par snygga örhängen till Sara och så åt vi semlor med morsan och allt var snöigt och det var marknad i stan, som inte hette hindersprövning, utan Hindersmässan. Men min plånbok är fan lika borta för det. Jag satt och kollade film och drack gratiskaffe på tåget hem, man får gratis kaffe i förstaklass och en halvtimme försenad på Malmö C gick jag av, men troligtvis inte plånboken. I plånboken låg kort och bilder och ett och annat kvitto. Vi får tro att en snäll konduktör plockar upp pluskan, ser mitt namn och hör av sig. Det är något med mig och saker som bara försvinner. Jag påstår att det är genetiskt, men sara säger åt mig att det bara är slarv och jag vet inte riktigt. Trevligt är det då inte i alla fall. Egentligen är det väl inte oersättligt, det där i plånboken. Men besvärligt.