Helst inte ljuga, trots allt.

Vi pratar om lögner och jag säger att föräldrar och ex får man såklart ljuga för, men ju mer vi pratar om saken, desto mer fattar jag att man inte bara får, utan måste ljuga för alla möjliga människor vid olika tillfällen. Men det är en tunn linje, som man säger på engelska. Om man bejakar lögnen alltför mycket, så behöver man inte inte stå för något alls till slut och vad värre är - man ljuger för sig själv om sina handlingar och motiv. Alla har vi väl, när vi varit i en konflikt, sökt stöd hos vänner genom att lägga fram en modifierad version av sanningen, som vi sedan använt som argument. Jag har pratat med folk och dom tycker som jag. Tyvärr är sanningen sällan så relativ som vi skulle vilja. Antingen befann jag mig på en viss plats vid ett visst tillfälle eller så gjorde jag inte det. Det ska vi helst inte ljuga om (möjligen förtiga). Och jag tror att om vi redan från början känner att vi måste tala sanning, så drar vi oss nog för att göra dumheter som vi sen ångrar och får dåligt samvete över. alla vinner. Däremot är det helt okej att ge någon en oförtjänt komplimang. Väldigt okej, till och med.