24 februari 2010

Säkerhetstänk.

På biblioteket jobbar Mats som satt i styrelsen för de gröna i Malmö med mig hela förra året och det betyder att jag kan få ett lånekort utan att visa legitimation. Mats går i god för mig. Det är konstigt och osannolikt att någon skulle trava in med de böcker jag lånat och be att få betala mina böter, men kanske händer sånt. Det är hur som helst en regel att den som inte har någon identifikation tillgänglig inte heller äger rätt att erhålla lånekort. Att leva utan id-kort är svårt. Man förväntas kunna identifiera sig hela tiden och överallt, trots att Sverige faktiskt inte har id-plikt. Till och med på tåget får jag ha passet berett för att det inte ska misstänkas att jag köpt min biljett svart någonstans. Som om folk skulle betala extra för att åka med SJ i dessa tider. Till och med hos doktorn ska du identifiera dig, för att du inte ska råka få kåvepenin i onödan eller så. PÅ VA-syds kontor i hamnen är det svårare att ta sig in än på federal reserve. Man ska säga till i receptionen, få en namnbricka och sen först ta en hiss en bit och sedan ledsagas till den ultimata hissen, innan man når destinationen. Det är lite komiskt. Flygplatser ska vi inte tala om. När Sara och jag flög till NY fick vi visa pass typ tiotusen gånger. Och ändå hade en kalsongbombare dagen innan tagit sig in i en flygkabin i Amserdam elelr var det nu var nånstans.
Allt detta säkerhetstänk är såklart för din egen skull, som det heter, men jag tror att de ständiga kraven på ökad säkerhet snarast gör oss otrygga.
När systemen ska fixa allt, så slipper jag själv att ta det försiktigt, slipper att våga lita på och litas på. Antagligen är det annat än bristande säkerhetsrutiner som skapar terrorister, tjuvåkare och boktjuvar, tänker jag när Mats ger mig mitt nya lånekort. Ni kan ju själva fråga er vad.

3 kommentarer:

Sara sa...

Den höjda säkerhetsnivån i samhället kommer ju av att det faktiskt finns individer som utnyttjar och missbrukar de olika typerna av samhällsfunktioner. Tänk om vem som helst, som råkat komma över dina böcker, hade kunnat gå in på biblioteket och skaffa ett lånekort i ditt namn, för att sedan hämta ut en massa böcker och aldrig lämna tillbaka dem. Då hade du nog starkt ifrågasatt när räkningen för böckerna kom, varför inte biblioteket kontrollerat personens identitet när han skaffade lånekortet. Identitets- och säkerhetskontrollerna finns till för att skydda medborgarna, inte för att jäklas med dem. (Säger myndighets-Sara...)

Anders sa...

I det läget föreslår jag att biblioteket tror på mig när jag förklarar att jag inte lånat dom där böckerna. Jag tror inte att de höjda säkerhetsnivåerna gjort nån större nytta. Det är bättre att bli blåst nån gång än att ständigt kontrolera och misstro.(säger Flum-Anders ;))

Sara sa...

Det skulle vara jättemysigt att bo i ditt flumsamhälle, men tyvärr fungerar det inte så länge det finns individer som utnyttjar systemen. Om biblioteken skulle vara så pass generösa skulle de bli tvungna att slå igen p.g.a. bokbrist och ett stort ekonomiskt underskott. Jag tror inte alls att dagens säkerhetsnivå i samhället gör oss otrygga, tvärtom. Och hur besvärligt är det egentligen att bära med sig och visa upp en ID-handling? ;-)