21 juli 2008

Skulden värker.

Sonen kommer hem från sommarjobbet och spelar Still crazy after all these years med Paul Simon i sin telefon. men jag är irriterad och stingslig. Jag läser i min bok som handlar om ansvar och kommer till kapitlet om skuld och skam. Det där lät som en metafor, men är rena rama sanningen. Min egen skuld sitter som ett smäck mitt i skallen och handlar så klart om dotterns hälsotillstånd. Så mycket blev så fel att jag inte vet var en berättelse ska börja. Men att det behandlar frågor om ansvar och skuld är solklart. Föräldrars skuldkänslor över saker som händer barnen vill gärna överglänsa det som faktiskt drabbat barnet. Det blir lätt ett evigt ältande. Jo, jag vet. I mitt fall påhejat av det ex (nummer två) som gjorde allt i sin makt för att plocka av mig självkänsla. And indeed, she was sucessful. Vad som utlöste dotterns pyskiska ohälsa är höljt i dunkel. Hennes mamma vill gärna ha det till att det bara är otur och ex nr två säger som sagt att det är mina kassa gener i kombi med mina dåliga val. Och jag vet faktiskt inte. Det jag vet är att ingen någonsin tagit ansvar, allra minst dottern själv. Varje försök från min sida att föreslå krav eller förväntningar slogs ner av en enig samling av mamma, dotter och BUP. Piller och kravlöshet blev melodin och det är samma sång som sjungs ännu, tror jag. Och min skuld vill aldrig ge med sig. Jag borde stått på mig mer, jag borde kämpat. det jag tror på är att betrakta människor som kapabla att reda ut sin situation, som jag med supandet och (och inte helt framgångsrikt) ältandet.
med dottern vet jag inte hur det började och inte hur det ska sluta. Och jag pendlar mellan att vilja kidnappa henne och omprogrammera till att ge upp och se henne som den vuxna människa hon är. Skulden värker och det finns inga riktigt bra svar.

3 kommentarer:

Kajsa sa...

Precis så där vill jag också kunna göra. Ta ansvar. Erkänna skuld, fel och brister när det ligger i mitt knä, istället för att (som så många andra, och jag också ibland för den delen) vifta bort och urskulda och inte låtsas om. Det finns ursäkter för alla fel man gör som förälder, men det är inte relevant. Gör man fel så är det fel, oavsett anledning. Det försöker jag pränta in i min dotter och jag kämpar med mig själv och min kritikkänsliga själ för att kunna stå pall kritiken utan att hitta kryphål.

Hoppas det löser sig med din dotter, vad det än är och hur det än förhåller sig just nu.

Cecilia sa...

Men vad är det som har hänt med J?
Hoppas det löser sig!

Stor kram Cec

Vilse på Värnhem/Anders sa...

Det löser sig när min dotter har tillräckligt med anledning att vilja lösa sin situation, skulle jag tro. Det står utanför min makt på alla sätt och vis. Det skulden gör är att ge mig möjlighet att ändra mig till en annan gång, för gjort är onekligen gjort.