Till och med Mats Ohlins gamla slagdänga innehåller referenser till bibelns berättelser om Jesus och hans lärjungar. Kristendomen finns liksom överallt i vårt samhälle och har gjort så sen Ansgar. Det är lätt att lockas av religionen, såklart. sätta sin tillit till en gud som man kan be till när det egna ansvaret känns övermäktigt. Eller som nånting att trycka ner folk med, kung av guds nåde och sådär. Syndakataloger. Det är inte konstigt att arbetarrörelsen avfärdade religionen. Dom borde hållt fast vid det. Vi har inget annat än vår solidaritet och ingen gud i himmelen finns som kan trolla fram rättigheter eller möjligheter. Så enkelt tror jag att det är. Det är en trygghet att förstå att det är vi människor som har ansvaret och möjligheterna. Inga gudar finns, som kräver nåt av oss eller som för den delen kan fixa våra problem. Inte allah, inte Buddah, inte nåt beläte i mörkaste Afrika eller en svart sten i Saudi-Arabien. Och vi lever från det vi föds till dess vi dör och det är länge nog. Det kommer inga änglakörer eller jävlar, vi föds inte åter, utan går vidare i det ekologiska kretsloppet istället.
Man kommer undan med så mycket om man hänvisar till religionen, så mycket som nästan alltid handlar om att kvinnor ska tiga om att fan tar dig om du inte lyder överheten. Om jag med hänvisning till politik skulle vägra att ta någon i hand eller tycka att aborterande kvinnor är mördare och att mannen är kvinnans huvud skulle jag bannlysas från alla offentliga sammanhang (tom kd får linda in sina budskap). men i religionens namn är det okej och något som kräver respekt. Det kallas religionsfrihet att hetsa och säga att homo är cancer.
Jag tror inte. Jo, på sommaren, så klart. Och på mig och S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar