Solig måndag.

Man ska ju inte vara på, fick jag lära mig. Lägga ner i god tid och så. och inte dra saker till sin spets eller vara ett påhäng. Det sociala spelet var alltid svårt för mig. Folk håller krampaktigt fast vid sådant dom inte gillar. Sen ska man ju vara så konsekvent och inte rymma några motsägelser. En svärm av bloggmänniskor hoppar nu på Maria Sveland för hennes radioserie "Heliga familjen". Ett av argumenten är att "om nu Sveland tycker så illa om familjer, varför lever hon då i en". Jag skulle tro att det är för att hon älskar sin man och sina barn. Det måste ju inte innebära att man köper hela konceptet i alla dess delar. Man kan ju önska sig nåt bättre och jobba för det, även om man befinner sig här och nu i denna världen, tänker jag.

En annan sorts helighet läser jag om i boken om "Sektbarn". Barn far illa i miljöer där man underkastar sig en stark tro och Ordet, så som det tolkas av de som anses utvalda. Människan må själv välja att underkasta sig idéer, men när man tvingar barn att vara en del i det, så är det fel. Och det är svårt att bortse från att ju större roll religionen får spela i ens liv, desto värre blir det. Själv avvisar jag religionen som jag avvisar alkoholen ur mitt liv. Mitt liv, alltså. Andra får dra sina slutsatser.

Har lagt till och dragit ifrån länkar. Ungarna är inne och några av mina sajbervänner. Nån annan har avsagt sig bekantskapen.

Det är en på alla sätt solig måndag.