Lev ditt liv, hata inte.

I Marias blogg hittar jag länkar till två unga kamrater som skriver om heteros och normer. Och samtidigt som pride känns som en glädjefest där alla dansar som dom vill, so to speak, så känns det lite ledsamt att somliga bryr sig så mycket om vad inskränkta människor tänker och tycker. "Skit i det", tänker jag. Då får jag säkert svaret att man inte kan skita i om man riskerar att få en smäll för att man håller den man älskar i handen. Man har inte bett om att få vara en vandrande utmaning mot etablissemanget, hör jag. Men normer upphävs genom att man skiter i dom, inte genom att man hatar dom. Genom att hata riskerar man snarare att mista de tveksamma, de som inte riktigt vet eller fattar. Gör man sig till offer blir man i bästa fall någon som omgivningen tycker synd om, i värsta fall väcker man den sovande fascisten. Istället för att fylla mina dagar med svavelosande prat om alkoholens farlighet, så lever jag nykter. Istället för att banka in slagord om mångkultur och funktionshindrades rätt, så jobbar jag med sakerna konkret. Jag lever mitt liv, liksom, snarare än avskyr andras. Sen tar jag förvisso debatter också, men grunden är att vara den jag vill vara, snarare än att tala om för andra hur kassa dom är.