30 juli 2008

Minnen sviker och sälar i älven.

Det är inte kul att åka berg och dal-banor längre. Kanske har det aldrig varit värst kul. Det stör mig också att Liseberg försöker plocka pengar av en i exakt alla situationer, från Balderkön till...ja, fan vet jag...överallt. Men nu är det gjort. Nu har barn tre och fyra begått Liseberg och längesen är tiden med hångel i Spelhallen och sånt. Antagligen var det inte billigare förr heller. Jag vill inte vara en sån som tycker sånt. På Kviberg pekade jag ut logementet och markan och alla andra ställen jag kom ihåg; kläderna som luktade Myrorna och de gamla stofilerna är barta. Det är vandrarhem och nya hus och så. På muséet träffar jag en major som minns mina alkade gamla befäl. Jo, kapten si-och-så, ja fanjukare ditt-och-datt. Tack gode gud att det aldrig blev krig den vintern. Dom hade stått som förvirrade fyllon på slagfältet och själv hade man väl tagit en kopp kaffe i väntan på döden. Kviberg ville jag ändå se. Spooky så här långt efteråt. Paddantur med säl i älven. Fint och väldigt Sverige.

Inga kommentarer: