Nu har jag från flera håll kallats svartvit, eller nåt, för att jag öppet pallar säga att vissa grupper av personer går bort som vänner och eventuella partners.
Man kan liksom inte förstå mina krav. Jag målas ut som fördomsfull när jag bara bekräftar att den som politiskt definierar sig som familjens räddare, könsrollernas väktare och heteronormens vän går bort för mig. De som tycker att deras livsstil är mer värd än luftkvalitén på mina barns skolväg försvinner med. Jag stör mig också på att det finns ett sånt överseende med grottmansbeteende hos så många. Ugh, säger männen och ingen förväntar sig eller kräver nåt mer.
Om man sen tycker att livet på landet är det enda rätta, så tycker man samtidigt att mitt liv är fel. Och i ett malmöperspektiv så ingår också att man tycker att monokultur är minst lika fint som mångkultur.
Då tangeras rasismens fula tryne.
Sorry, sånt får man inte min respekt för.
Sånt är jag här på jorden för att bekämpa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar