11 maj 2008

Lingonröda tuvor.

Vi kunde såklart ha träffats var som helst och kollat film, ätit kebab och promenerat. Men jag är glad att det blev just där det blev. Från hennes balkong såg man den nedlagda däckfabriken och hennes dotter berättade om nattliga bilfärder, spyor och diskussioner med rasistiska övertoner. Det är en småstad, ett brukssamhälle, men vackert och grönt. Min vän drömmer kanske om den tvåsamma tryggheten, medan jag kanske tror mer på lite av både och för min del. Men vi är lika skadade båda två av människor som vi släppt lösa i våra romantiska själar och hjärtan. Det är ens eget ansvar, det är det trots allt. Genom småstaden rinner Nissan och vid en liten bro mitt inne i en skog finns en sandstrand. Jag klär av mig hoppar i och simmar några tag i nissans äppeljosfärgade vatten. All ångest har flugit sin kos och det är lycka att ha vänner och det där andra kommer också att ordna sig. Det andra, vad det nu är.

2 kommentarer:

ylva sa...

va poetiskt det blir med dina ord:)lät som en fin helg....och det blev det ju oxå:)

Vilse på Värnhem/Anders sa...

Det blev ju det.