Spinning wheel.

Det snurrar i snabb takt. April, maj och antagligen juni är händelserika som fan och det finns inte mycket tid för reflektion eller ältande. En ny konflikt med exet seglade upp från ingenstans och det utvecklas efter känt mönster, förutom att jag inte blir rädd, inte viker ner mig. I morgon ska jag ta tåget till Östersund och partikongressen. Det är som att ta allting hem igen, I Östersund upplevde jag min första partikongress 1991. Året efter valdes jag in i partistyrelsen och det känns som om det var för ett liv sedan. Tre barn och spruckna relationer, vänner och politiska uppdrag som kommit och gått i den nödvändiga resan framåt. Nu är jag tryy och förberedd. Mitt parti är som jag, rymmer motsättningar och mångfald och brottas med sin självbild då och då. Vi ska ta ställning till frågor om europeiskt samarbete och socialförsäkringar. Vi ska mingla och skapa nätverk, så klart. Och jag ska andas in den klara jämtländska luften, springa en runda och se ett par bruna ögon glittra i allt det blåa.