19 maj 2008

Fanmail och laganda

Efter min artikel i Grönt fick jag ett mail från en person som totalt hade omvärderat mig. Jag är mycket mer ideologiskt grön än han tidigare trott, hävdade han och det var en komplimnang, eftersom han toppade sitt mail med att tacka för att just jag representerar de gröna i stans tyngsta facknämnd. Nu är jag ju ingen liten duva, utan en som varit med i politiken ett tag. Men även jag har gjort mina felbeömningar vad gäller personer med grönt sinnelag och ideologi. En person som jag satsade mycket på och lyfte fram i slutet av min era som de grönas dominerande politiker i stan, avslutar nu sin tid hos oss på ett ganska trist sätt. Själv kan vederbörande dra vidare i livet och med all sannolikhet landa på fötterna och ge sig in på nya äventyr, medan andra som dragits med i vederbörandes destruktivitet, kommer att stå helt handfallna och bortgjorda. Det är alltid svårt att veta sin exakta position och lätt att under- eller övervärdera. Hybris är granne med usel självkänsla. I en politisk organisation kan det vara som i ett fotbollslag, konkurrens om en plats i startelvan, samtidigt som alla i truppen önskar laget seger. Men det är smartare att vara tyst och träna än att försöka snacka sig till en plats via media. Gör man det blir man bänkad, skulle jag tro.
Själv upphör jag aldrig att tro och tvivla på människan och de gröna idéerna överlever sina budbärare, som tur är.

2 kommentarer:

Anonym sa...

"Hybris är granne med usel självkänsla."

Just det Anders - har du själv reflekterat över det?

Vilse på Värnhem/Anders sa...

Mycket.