Strax skall jag ut och springa.
Springer väl Kungsgatan ner, genom tunneln, till höger på Kaptensgatan över bron, längs kanalen, genom kyrkogården, förbi bibblan och hela vägen ut till Ribban och längs stranden.
Och sen nån väg tillbaka som jag kommer på efter hand.
Löpning är nummer ett, därför att man kan utöva det nästan alltid och överallt. Ett par skor krävs, men annars kan du ha nästan vad som helst på dig, även om somligt är bättre än annat. Det som möjligen är dåligt är att allt bygger på självdisciplin. Går man på jympa eller spinning följer man en ledare, enkelt. Spelar man fotboll eller innebandy, så har man lagkamrater att tänka på. men löpning, det är bara du själv och dina tankar.
Vilken möjlighet, vilket ansvar.
Och, hörni, jag SKA ta en mara nästa år.
Berlin?
5 kommentarer:
Det var minsann en rejäl runda...å jag som tyckte att jag var duktig som masade mig iväg till gymet idag, men jag ligger ju helt klart i lä av dig...*ler*
absolut!
milda: vi som rör oss är duktigare än om vi ligger kvar i soffan. Vi är alla bäst!
andromeda: 25 september!
Å andra sidan, känslan, lyckoruset när man tar första steget och känner att kroppen är stark går inte av för hackor :-)! Den känslan är självdisciplinen, själva drivkraften att sticka ut i regn och rusk och mörker och snö och halka! Och komma hem och sjunka ner i badet, eller hoppa in i duschen, och sen känna sig pigg och loj hela kvällen, t ex. Jag är visst himla sugen på den där löprundan ikväll tror jag :-)! Men mara ... för mycket slit, en halv kan räcka!
Väl fångat, thebe.
Och, klart, en halvmara duger gott och kan vara väldigt jobbigt bara det. Sista sju km i Göteborg i uppförslutning är skitjobbig.
Men när man går i mål på Slottskogsvallen - så underbart!
Skicka en kommentar