Det kanske är löjligt nu. Rätt många som läser här vet vad jag heter och ni som inte vet, kan ta reda på mitt namn på sju röda sekunder. Fyra barn, aktivt grön, Värnhem, Malmö, det finns bara en.
Och parkens ljus är det ju inte precis längre så mycket med, när jag för en tid eller för evigt lämnat mitt arbete med ungarna i parken.
Men det får fortsätta så här.
Några av de bloggar jag läser varje dag har pausat för en tid. Öppenhet kostar energi. Bloggandet tar tid och man kan kanske tycka att man skall använda den tiden till annat. Men för mig är det bra att skriva ner och spalta upp. Somligt är jag tydlig med, men något håller jag för mig själv. Jag vet inte riktigt hur eller varför det blir som det blir. Bloggen drar iväg lite som den vill, känns det som.
3 kommentarer:
Bloggar bestämmer själva vart de ska gå, det är lite spännande :-)!
Att blogga är lite som medicin, kan blir beroendeframkallande, men för det mesta så mår man bra av den :o)
Det var nån psykolog nånstans som uttalade att bloggande var bra för psyket, så det stämmer nog, mildamakter. Och thebe, för mig som är av naturen ostrukturerad, så är det ljuvligt att det är tillåtet. Som en planlös promenad i stan, ungefär.
Skicka en kommentar