...men det blir allt bara värre av. Nostalgin är som en cancersvulst värre än något pastor Green nånsin kan drömma kinky mardrömmar om. Om jag har problem med att orka med nuet, varför i helvete då stryka under skiten med minnen från sjuttiotalet?
Är det nån som har ett framtidskoncept att skänka mig, tro?
Det privata är politiskt och därmed är också det politiska privat. Alltså skall jag inte ägna min och herr 14:s tid tillsammans åt att tjafsa om läxor och allt det han borde vara i sin skola. Läxor är klassklyftor.
Läxor gör vinnarnas barn till vinnare och mina barn till losers.
Nu är det bestämt, jag skippar föräldraföreningen. Det får bli som det kan på den skolan. Jag får rädda min egen unge och mig självförst, tvärtemot mina höga ideal.
Knowing me, knowing you It`s the best I can do
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar