Det är inte min tid, denna. Jag läste om tonåringar; att deras benägenhet att vara uppe sent och sova länge har biologiska orsaker. I det avseendet är jag fortfarande, eller om igen, tonåring. Och när både jag och min yngste tonåring varannan vecka skall upp tidigt och sätta igång dagen, så blir det inte kul.
Nej, jag föredrar kvällar.
Sitta med ett glas gott och snacka med folk, eller med en kaffe framför datorn, eller med sonen framför en bra match; det gillar jag skarpt.
Och sen när alla andra sover, kan jag sitta här eller ligga länge och läsa, kanske med musik på.
Tycker förresten att Pinter var fel val. Hoppades som alltid på Joyce Carol Oates.
2 kommentarer:
Jag hoppas också alltid på Joyce Carol Oates, men men.
Svårt att säga, men "Den tatuerade flickan" dyker upp i huvudet och "Vi var the Mulvaneys". Ganska olika böcker, men det är nog hennes språk jag faller för mer än histierna som sådana. Hon drar liksom in mig i en annan värld.
Skicka en kommentar