Kärlek och politik är det som gör oss till människor. På svenska finns det ingen som skildrat det så som dagens födelsedagsbarn. Du får säga vad du vill, min älskling, men det här är så bra, så bra.
"När jag tyngs ner av en börda
pressas av en sorg
som viskar i mitt öra
att jag varken kan eller vill
älska igen, att min kärlek
inte räcker till
Att jag är död för livet
att det är över och förbi
När jag inte hittar nånting
som jag finner nån glädje i
då saknar jag dig"
Ingen vet exakt vad det är han saknar. Kanske är det rakt av en kvinna som han lämnat, kanske är det förlorade gemenskaper. Kärlek och politik är samma sak. Det som gör oss till människor. grattis på sextioårsdagen, Uffe.
Hans betydelse i mitt liv kan man nog inte överskatta. När jag slets mellan alla måsten i en krävande vänster, så sa Uffe att det var okej att njuta och att kärleken räckte. Han har sin grund i arbetarklassen, men precis som jag har han sett de låga taken och avigsidorna. Fria solidariska människor i fria städer; det är idealet. Och ovanför allt, kärleken, den outgrundliga. Livet är inte enkelt, det är smärtfyltt för såna som oss. Annars är det inte på riktigt.
Idag när folk låter sig roas av töntiga vampyrfilmer och idiotisk fascist-TV kan det finnas anledning att söka sig tillbaka och framåt. Plocka ut det viktigaste i livet och ägna sig åt det.
4 kommentarer:
Men han har en luddig kvinnosyn. Synd det, och svårt för mig att förbigå trots det som är bra.
Jo, jag vet. Kvinnan with a stort K. Inte så kul.
Vilket underbart språk du för dig med Anders! Det är en fröjd att läsa din blogg.
Vad har kommentaren med just detta inlägg att göra? Ingenting min vän, ingenting. Men någonstans måste det ju skrivas.
I like him too!!
Skicka en kommentar