Vi vågade.

Jag lägger upp den här på min facebook och sjunker en bit ner i soffan. Dom sista löven snurrar runt på Kungsgatan och allt handlar om att klara sig fram till nyår. Men en promenad i stan med sin mellanson är som balsam för en sliten, frusen själ. Åh, hans funderingar om livet, hans drömmar och planer. Han ska bli musiker, han ska starta ett företag som heter "naturkraft" som säljer miljöbra energi, han ska åka till Japan, han funderar på religion och världsläget. Nu är han humanist, sedan kristendomen inte visat sig hålla för hans kritiska brunögda blick. På ett fik mitt i stan blir det chokladorgie och sorl. Han skäller på Vellinge och rasismens brist på logik. Minstebror är på kalas hos sin kompis. Tre ungar, alla skilsmässobarn, som det kallas så fint. En som aldig träffar sin pappa, en som bor varannan vecka i Landskrona och så min minsteson. Alla vi som brutit med kassa relationer för leva med anklagelsen att ha gjort våra barn illa. Alla ni som hänger i traditionens band och kämpar med sextristess och relationsdöd är däremot hjältar i era trista soffhörn. Men, vet ni, det är inte alltid november och nya löv kommer att slå ut i träden på den vackra Kungsgatan. Innan vi fattat vad som hänt är det vår igen. Dom vackraste av bruna ögon ska titta in i mina och vi ska nicka instämmande åt varandra. Vi valde rätt, vi vågade.