On your side or on my side.

Springer med musik i öronen. Tung Neil Young med bas som håller takten hela vägen genom ett öde Västra hamnen. Vid träbryggorna nere vid djuphavsbadet fnissar några tjejer i blåsten. Men ingen badar. Be on your side or be om my side, sjunger Neil och jag tänker på vikten av att ta ställning och stå för saker. Det pragmatiska som jag hyllar handlar alltid om vägen, aldig om målen. Man ska vara oresonlig när det gäller svek och kass människosyn, där ska man inte kompromissa. Den som försvarar pöbeln i Vellinge blir inte min vän. Ändå slumpar det sig så att vi gröna samarbetar med just dom där moderaterna i regionen. Livet blir inte alltid så lätt som man tänkt sig. Samma moderater röstar i regionen för papperslösas rätt till vård. När blodsockret sjunker svider smärtan av sveken; dom privata och dom politiska. Ibland går dom ihop, eftersom det privata är politiskt. Down by the river, men det är ingen flod, utan Öresund, mörkt, kallt, men med ljus på bron som värmer och lyser upp. Där ska jag springa i juni, tänker jag, i juni, många träningspass och resor bort. Fotboll, gnäll och löpning, var det någon som beskrev min blogg som i en kommentar. Det som just nu behöver sägas om fotboll sägs här. Fotbollen har blivit för fin, för anpassad, men ockå våldsam, för amerikaniserad i dålig mening. Inte nödvändigtvis för kommersiell, kommersen ingår, men för mycket av illasittande klänningar och kostymer och meningslöst våld. När min dåvarande tyckte att det var coolt att Zidane skallade ner Materazzi uppstod på allvar en kris i vår relation. Det privata är politiskt, värderingarna kan man inte kompromissa med. Man lever sin politik.