Sporternas sport.

Igår var det tipsextrajubileum. Matchen från 1978 var helt okej, med offensivt spel och lerig plan, så som vi vande oss att se det på lördagseftermiddagen fårn tidig barndom och till den dag då den så kallade marknaden krävde kort och boxar. Det fanns en tid, då det var dyrt att åka till England, men väl där kunde man bara åka ut till en arena och betala en femtiolapp och gå in. Helt coolt. Sen var det bara att sjunga med i glory glory Man united eller You´ll never Walk alone som här före ett klassiskt battle of Britain på Anfield.Nu är det billigt att åka dit, men biljetterna kostar tusen spänn och det är trots det alltid fullsatt. Fotboll har blivit så fint och det är trist. Jag gillade dom gamla träläktarna och det billiga kaffet och gubbarnas sköna kommentarer. Nu är det loger och kostymer som gäller. Men spelet är detsamma, trots snacket. Det har blivit säkrare passningar och bättre teknik. Men samma profiler som barndomens (Maradona good, Pelé better) George Best och GAIS egen Sten Pålsson, hela vägen till Kaká, Zlatan och Wanderson. Sporternas sport. The real thing. Aldrig frikopplat från världen utanför, som dagens kastiliansk-katalanska fight nere på Camp nou.