Jag föser ungar i säng efter att ha stått ute på Rörsjöparkens gräs och druckit pommac och studerat grannar som försökte sätta eld på sagda gräs med sina fylleraketövningar. Det är nyår och vi är som en liten familj ur Roddy Doyles böcker, sex barn på 73 kvadratmeter. För en majoritet av världsmedborgarna skulle det vara lyx, för oss är det trångt. Man har olika perspektiv, som Anna Scott skulle sagt. 09 här. Bye 08. Bloggåret har varit konstant, jag har stått för det jag är, den jag är även om fd bloggbuddies kallat mig än det ena än det andra i kommentarer. Top of the list där är väl: ruttna värderingar, den mest fördomsfulla människa jag stått på och pratet om att jag kunde ha haft fler vänner om jag inte levde som jag lär och står för det. Fel: jag hade haft fler ryggdunkare och fejkfriends och det kan kvitta. Politiken har varit lite av havregrynsgröt i år, ljummet, långsamma kolhydrater, men det är så det för det mesta är. Jag påverkar, men är rastlös och vill mer och vidare. Ullevi i juli, en arena full av såna som oss och sen fotbollsmatcher, löprundor och loppens lopp: Lidingö.
Sara, alltings början och fortsättning. Jag lyckades efterhand ta in att jag var älskad som jag är och ingen sidekick, inget mellanspel eller verktyg att uppnå nåt annat. Vi bara. Punkt.
Alla tillönskas ett gott nytt år. I år ändras verkligen den där lagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar