24 januari 2009

Strange days indeed.

Den nye ledren i Rwanda beskrivs i min morgontidning som blodtörstig. Jag har ingen aning om huruvida det stämmer, för Afrika verkar inte så viktigt att rapportera om eller reflektera inför. Inte Kina heller. När det kinesiska företaget HTR vann upphandlingen om driften av tunnelbanan i Stockholm, så diskuterades det bara om företaget verklgen var så bra på att hålla tiderna som man hävdade, trots att det alldeles uppenbarligen drar in pengar till en diktatur som ockuperar Tibet och avrättar småtjuvar med nackskott. En av medtävlarna var Veolia transport, som tydligen hotas med bojkotter och annat, som straff för att man - i enlighet med fredsavtalet från 1993 - förbinder Jerusalems olika delar med en ny spårväg. Det är ett stöd till ockupationen säger man, utan att reflektera över att människor med all säkerhet kommer att behöva resa miljöbra även i en palestinsk stat. Att det just är utbyte och handel som skapar fred och inte bojkotter, borde man fatta. Man spränger en odefinierad fiende i luften, inte någon man varje dag träffar på spårvagnen.
Så dels finns det en dubbel standrad som dels innebär att jämförelser mellan demokratin Israel och diktaturen Kina utfaller till den senares fördel och dels är bojkotter bra på vissa håll (Israel) men inte på andra (Kuba). Och Afrika skiter alla i. Strange days indeed.

Inga kommentarer: