Mellanbror går på kalas, äldstebror på Chelsea-ManU (inte lajv, utan storbilds-TV)och då är det minstebror och jag och den utlovade bakningen. Vi följer receptet och det skiter sig till musik. Magen sa att det var för mycket smör i receptet och ja, magen ljuger inte. Inte när det gäller mat i alla fall. Så här vill jag vara, en pappa som misslyckas med kakbak och lyssnar på Nationalteatern och Ted med yngste sonen. Sen ikväll ska jag iväg och börja prata val med några vänner i styrelsen. På ett nätforum nära mig diskutera om vilken sorts bil man måste ha som barnfamilj med så mycket som två barn. Behövs en kombi, tro? Jag är stolt över mina livsval och det förstärks när jag läser om storhandling, thailandsresor, bilpendling och män som inte kan prata om känslor. Låter jag nedlåtande så är det helt oavsiktligt eller oundvikligt. Men fakta är att om alla i Sverige levde som jag, så behövdes inga trafikmiljöprogram, köpfria dagar och Dr Phil skulle ha samma tittarsiffror som helgsmålsringning och Ykköskanava. Varför hyckla och relativisera allt?
Det har kostat mig att nå fram till insikten om vem jag vill vara, bakfulla morgnar, hoppfulla kvällar och misstag, kassa slutsatser och tro på fel personer och saker. Jag kommer med all säkerhet att omvärdera saker igen. Jag ska vara ödjuk inför intrycken och inför andras kunskaper och lyssna och läsa. i morgon kan allt vara förändrat igen. Jag kommer inte ens att få baka med sonen i all evighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar