03 januari 2009
I ett snöigt Malmö och sådär.
Det blir regn som blir snö och jag drar med alla ungar och Sara til biblioteket via en fotbollsaffär och en allt-möjligt-skit-affär på Hamngatan. Mellanbror sätter sig och läser manga och minstebror Lucky Luke. Jag visar Sara den stora avdelningen med engelsk skönlitteratur. Bibliotek är välfärd och Malmös bibliotek är stort, vckert och min favoritplats. På vägen hem upptäcker minstebror att han saknar sin mössa och vi går tillbaka och plockar upp den ur fotöljen inne på barnavdelningen. Tillbaka längs kanalen och vi stöter ihop med polishästar, banderoller och rop om att Israel är mördare och sådär. För ett antal år sedan skulle jag kanske gått med i den illustra samlingen av vänsterfolk och islamister, men nu förmår jag mig inte. Det går inte att rycka ur den senaste tidens händelser i Israel/Palestina ur sitt sammanhang. Oavsett om man hävdar at Gazas folk med berått mod valt raketskjutare som styresmän på remsan eller inte, så går det inte att stödja en sån regim ens pasivt. Israel må stå för övervåld, men fakta är också att Israel lämnade Gaza högst frivilligt och tackades för det med raketbeskjutning. Jag skulle akta mig för att komma med enkla svar i ett snöigt Malmö på frågorna om vad som bör göras i mellanöstern. Nu ska jag krypa ner bredvid min kärlek och läsa i min bok. Pojkarna snackar forfarande på sitt rum och en liten tjej pratar i sömnen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Menar du att Israel ska "tackas" för att de avbryter en militär ockupation? De blockerar fortfarande alla gränser, Gazaremsan är i princip världens största utomhusfängelse.
Jag menar att Israel tog ett steg i riktning mot fred och som svar på det möttes av raketer. Det kan man inte bara glömma bort när man analyserar frågan och föreslår lösningar. Om Gazas befolkning vill fred och frihet så är det inte logiskt att avbryta vapenvilan och börja skicka in raketer över södra Israel.
Vad tror bloggens läsare att Hamas hade gjort om de disponerade samma militära resurser som Israel?
När kvinnor och barn lemlästas väljer du att inte ta ställning. Så har du slutligen hamnat i "den typiska politikerrollen"!
Jag tar i allra högsta grad ställning, däremot faller jag inte för enkla lösningar.
Birger Schlaug skriver så här:
"Sharpeville, Treblinka, Hanoi och nu fogas ett nytt namn till raden: Gaza
.... och därför är bombningarna ett illdåd. Och av det har vi många exempel i den moderna historien. Och de är i allmänhet förbundna med ett namn: Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyń, Lidice, Sharpeville, Treblinka och Hanoi, julen 1972. Där har våldet triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret. Nu fogas ett nytt namn till raden: Gaza, julen 2008..."
Det är att ta ställning!
Jag tänker inte be om ursäkt för att jag inte denna gång hemfaller åt det slagordsmässiga, utan begrundar frågan från flera håll. Normalt sett är det såna egenskaper jag uppskattar hos en människa. Kan kanske du svara på frågan vad hamas hade gjort om man hade tillgång till Israels vapenarsenal? Hade det funnits en levande jude mellan Medelhavet och Jordanfloden kvar då?
Vi snackar inte Arafat här, vi snackar ett gäng bindgalna fundamentalister som inte bangar för att skicka sina barn i döden.
Du är inte bara anonym, du tycks mig enfaldig också.
Vem som är enfaldig överlåter jag till bloggläsarna att avgöra.
En stilla undring. Vad är det som har gjort Gazabor till "bindgalna extremister". Är det en genetisk defekt eller kanske felaktig kost?
Jag ser att Bengan inte heller har så självklara slagordsmässiga svar när frågorna blir mer komplicerade än de sedvanliga parollerna om Israels brutalitet. Därvid får nog debatten bero för denna gången.
Skicka en kommentar