Inget paradis.

Obamas floskelbehängda installationstal var ändå jämförelsevis nedtonat, skulle jag säga. Jämfört med de flesta talar han såklart ändå gudomligt, men snart nog behöver världen få veta lite mer i detalj vad det är för "change" som ska komma. Att nästan vad som helst är bättre än Bush räcker inte i längden och även den förste svate ledaren för den fria världen måste presentera ett program vad det lider. Jag kan bli lite trött på fantastiska talare, får jag medge. Men så är ju min bild av politiken mer en bild av en framtid som byggs av många människor i samarbete, oftare med ljummet kaffe och torra vetelängdsbitar än champagne och snittar. Utopier är inte heller min grej, jag tror att drömsamhällen är rent livsfarliga att sträva efter. Det finns inget paradis nånstans, man ska bara liksom höja ribban efterhand.