Vi är tillbaka. Jag kom tillbaks. Fjärde gången promenerade jag Barcelonas gator som en mogen man, kan man säga. I kort hår, klädd i vanliga kläder, men med en vänstersko som tog in vatten vid regn och det regnade två av dagarna.
Det flipfloppade minnen från andra sällskap från pesetastider och dragiga kalla rum och vinstänkta nätter i Barcelonetas trånga gränder och Sara lyssnade tappert, samtidigt som hon tog in sitt Barcelona i hjärtat. Gaudis arkitektur är inte vacker och det finns en FCBotiga i var tredje gathörn. Allting har blivit så dyrt här nere, ja, nästan som hemma, konstaterar man som ett citat ur sällskapsresan, samtidigt som man vet att det beror på att folk får anständiga löner. Man vil få sina tankar att gå ihop, men det är inte alltid så lätt. Spanien är Europas generösaste invandringspolitik och könsneutrala äktenskap. Sverige är inte bäst i klassen i allt. Tre gånger på åttiotalet och så nu, det är en ocean av tid som passerat och precis som den där stan har jag utvecklats och blivit bättre. Vi började med att promenera längs stranden, svänga vid Cólon och sen uppför Ramblan. en regnbågsflagga hängde ut ur ett fönster, Men den stora matmarknaden var sig exakt lik. Kanske lite mer godis, bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar