06 januari 2009

Barcelonabilder och Birger.

Det blir badet idag. Det mögliga fuskbygget på Regementsgatan. Vågmaskiner, bubbelpool oh så sträcker jag ut ett antal längder i femtian. Man ska leva ett liv, inte vinna ett krig och jag skapar väme istället för att förbanna kylan, tänker jag präktigt, men på vägen hem blåser det och det tröstar inte att det är värre på andra håll. Hemma har Sara lagt ut Barcelonabilder på fejsbucken. Våra julbarnabilder. Vi strövade i parker och i trånga gränder, men också på fina gatan och uppe på Montjuic. Man får plats i Barcelona, plats att se och andas. Och folk har deet bra, det är inget exploaterat vidrigt chartermål man kommer till, inga slavlöner, ingen sexturism. Det var vår i luften och gäss på havet och alla skyltar är på katalanska enbart, men folk svänger över till brytningsfri spanska fortare än blixten. Jag vet att det finns starka närhistoriska skäl för den katalanska kaxigheten, men det är så överdrivet, så överdrivet. Och överallt dessa barcahalsdukar, precis en sån som mellanbror har runt sig på den blåsiga vägen mellan bad och Värnhem. Man får lust att heja på Espanyol istället, det lilla ligalaget som inte har en FCBotiga i var tredje gathörn, utan bara en barack uppe vid stadion, fascisternas gamla arena som pimpades till oigenkännlighet inför OS 92. Barcelona är en stad som har en del av mitt hjärta. som Jerusalem, som Prag, som Berlin, som Gdansk, som Köpenhamn, som Göteborg och Malmö. Mitt hjärtas städer.
Passa på och läs Birger också, nu när ni är lediga. Han är en av de grönas stora. Han förde närmast ensam oss tillbaka till riksdagen 1994 med sina strålande insatser i de olika debatterna. Naturligtvis var vi många som jobbade hårt, men den mannen var rodret. När vi avtackade honom under Vadstenakongressen några år senare blev partiet fattigare. För no matter hur ofta man hade anledning - och har ännu ibland - att ifrågasätta och inte förstå, så har jag honom att tacka för så mycket. Han och Peter lärde upp mig till politiker. Big Birger berör. Alltid. Snart tar vi gröna nästa steg: regeringen. Då är det bra att ha Birgers kloka tankar som bakgrund, för det är lätt att förivra sig ibland.

8 kommentarer:

Anonym sa...

...dessutom är han glasklar i Gazafrågan!

Anders sa...

Jag tycker han förenklar. Som om det fortfarande vore första intifadan eller så. Ska jag utveckla det mer?

Anonym sa...

Jag tror att vi båda är överens om att det som nu sker, där civila (framförallt barn) dödas är oacceptabelt.
Tror även att vi är överens om att så länge palestinierna inte har ett eget land (som de hade fram till 1948 då världssamfundet efter förintelsekatatrofen skänkte bort palestinskt land för att blidka samvetet)funkar det inte.
Egentligen är det ganska enkelt men människan är, ibland, dummast på jorden.
Ock sen finns det givetvis en massa ekonomiska intressen här och var!
Jag är ingen Hamasdiggare, men förstår frustationen!

Anders sa...

Jag gick i palestinademinstrationer redan för trettio år sedan. Skillnaden då mot nu var att det vi stödde var en sekulär befrielserörelse där män och kvinnor kämpade på lika villkor. Personligen tror jag att hamas är värre än israelisk ockupation för en majoritet av palestinierna. Världen har blivit mer komplicerad.

Birger Schlaug sa...

Anders! Tack för inlägget, det värmde. Speciellt som vi har olika uppfattningar emellanåt.

Vad gäller Gaza så är det klart att jag i inlägget förenklar problemet av en totalt kaotisk situation där den israeliska politiken fött fram känslan och uppfattningen av att behöva ett starkt Hamas. Som principiell pacifist hade jag förmodligen också, om jag levt i Gaza, upplevt stöd för Hamas som ett sätt att kunna andas. Inte av intellektuella eller rationella skäl, men av de känslor som total förnedring föder fram.

Helene sa...

Birger är fantastisk. Bra formulerat, jag har efterlyst lite mer Birger-revival i partiet efter Zaidas utspel.

Anonym sa...

Jaa!! Mer av Birgers tänk och visioner! Hans blogg är som ett livselixir.

Anders sa...

H: Både Zaida och Birger är viktiga för mig, fast på olika sätt. Jag tror att Zaida på ett bra sätt kan manifestera en utvecklad grön europapolitik (ja, jag vet att vi inte är helt eniga där ;)), medan Birger kan stå för djupare tankar, erfarenheter och reflektioner - sånt man har tid med när man inte har fullt upp med dagsfrågorna. Du och jag är fö också viktiga gröna, inte minst för att bevaka barn- och drogfrågor.

a: Ord!