16 januari 2009

Min granne, den gröne hjälten.

Jag ruskar om mig själv på morgonen med P1 och kaffe, som vanligt. Ungarna vaknar i sin takt. På radion presenteras en doktorsavhandling som berättar att det inte alltid är dom man tror som lever miljövänligast. Det spelar liksom ingen större roll om du sopsorterar, om du samtidigt bor stort och har en, eller värre, två bilar i hushållet. "Det där kunde jag sagt alldeles gratis", tänker jag, men gillar samtidigt att vetenskapen faktiskt bekräftar det jag anar och propaganderar för. Det finns en föreställning om att ett stort hus på landet, några djur och lite alternativodling och så är ett miljöbra sätt att leva. Men fakta är att alkisen vid sidan av mig hemma på Värnhem lever fan så mycket miljöbättre. Han reser varken till Rhodos eller bilpendlar till stan. Han bor litet och går till närmaste affär och handlar. Han skulle aldrig definiera sig som grön, men i praktiken är han det. Han tom delar tidning med en annan i huset. En sån som han som aldrig blir kallad miljöhjälte eller nånsinn får cred för något, spöar skiten ur den självgoda ekovinsdrickande medelklassfamiljen i den fina trähuset.

3 kommentarer:

Kajsa Bergman Fällén sa...

Att vara fattig måste nog vara det mest miljövänliga, helt klart. När man inte har råd att konsumera mer än nödtorften.

Mamman på väg sa...

Det där ligger det väldigt mycket i, tror jag. Ändå fortsätter jag att sopsortera, och hoppas att det blir till ett "också", på något sätt.

Anders sa...

Den viktiga poängen är att symbolhandlingar inte väger upp systemfel. Att sopsortera är förstås alltid bra.