Sonen kommer till jobbet och plockar av mig mina nycklar, hela knippan. så när jag ska cykla hem, så får jag...ehum..gå. Promenerar en liten, men inte alltför lång omväg och har det gott i eftermiddagssolen. Sneddar över Pauli mellersta kyrkogård. I minneslunden brinner gravlyktor och folk passerar, men tyvärr ingen jag känner. Anonymiteten i en storstad är både en tillgång och en förbannelse, beroende på tillfälle. Malmös befolkning ökar som bara den, ser jag i tidningen. Framtiden finns i städerna, men det är inget självändamål att Malmö blir så stort som möjligt. Men det är nåt visst med denna stan och det är ett bra betyg att många vill hit.
Sen promenerar jag snabbaste vägen tillbaks till Rosengård. Lite gulligt att namnen på gatorna där är uppkallade efter adliga släkter och landshövdingar. Som en del i en vision om att alla ska ha det bra. Så väljer jag att tolka det. Och Amiralsgatan är väldigt för bred. Kollegorna frågar när vi får spårväg i Malmö. 2010, kanske?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar