Tvingas till en blåsig cykeltur på trasig asfalt ut till exet (det trevliga exet)för att plocka uppp sonens nycklar. Rullar genom i tur och ordning 40-, 50-, 60- och 70-talsområden och tänker på välfärdens vägar och hur lätt det är att rasa ner, men svårt att bygga upp. Det var inte bättre förr, men från 45 och framåt fanns hoppet om en bättre morgondag och redskapen för att bygga. det var nog enklare i den meningen. Men aldrig tillbaka, alltid framåt.
Nu vet vi att mycket blev felbyggt och bortslösat. Men vi fixar framtiden, det finns ett stort hopp här i hemstaden. Men det är fan så komplicerat. Nu handlar det om att avstå och fördela. Om att integrera.
Sonen ger mig nycklarna och jag cyklar hemåt.
Stannar på Brogatan och tar en kaffe för 18 spänn. Det blir billiga krognotor när man är alkoholfri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar