10 februari 2008

All or nothing.

Sitter vid gamla datorn, numera inföst i äldstebrors rum. Minstebror sover i sängen bredvid, han är den ende som är kvar och här sover vi lite var vi vill. Utom äldstebror, som ALLTID sover i sin säng när han är här. Men nu är han uppe hos finaste dottern och hälsar på.
På gamla datorn har jag bokmärken till bloggar och sidor som tillhört människor med betydelse för mig. Några som jag inspirerat, men som slutat blogga när vår kontakt brutits, andra som ordnat in sig i ledet efter en utflykt i det gröna.

Nä, jag är inte stark nog att testa och se om jag kan möta någon via nätet igen.
Jag orkar inte, blotta tanken på att vara en slitochslängvara igen ger mig ångest. Att öppna sig för någon för att sedan bara glömmas bort, fungerar inte.
Och öppna mig måste jag, jag funkar inte som halvmesyr.
All or nothing, som Small Faces sjunger.

3 kommentarer:

Saga sa...

men vänner kommer och vänner går, är det inte så, shit happens. måste det analyseras så mkt, varför tar du sånt så hårt. här är en som vill bestå i alla fall

AnnaX sa...

Så tror jag: är man en sån som bryr sig djupt så är man, nät eller ej. Andra skakar av sig lättare, så är det bara. Man kan tro att djupare dalar också betyder högre höjder däremellan, och jag vet inte, kanske är det så.

Vilse på Värnhem/Anders sa...

Ni är några som finns, uppenbarligen. Bra det!