Det är ett helvete att inte få lov att fly längre.
Att inte få utse syndabockar, utan att vara tvungen att fejsa varje morgon eller snarare kväll. Att inte vara tillags är också jävligt svårt, men nödvändigt. Nu har det varit några dagar då verkligheten varit väldigt verklig och jag tagit blad från munnen, som man säger och resultatet är att jag får ångest och vill sticka nånstans. trots att jag inte sagt ett ord som jag inte kan stå för eller som inte borde sägas.
Det är som en förbannelse.
Lördagen börjar med självömkan och en ryggsäck fyllt med tegelstenar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar