Ett japanskt företag tar 40 000 för att lappa ihop relationer som gått sönder. Satisfaction guaranteed. Dom lyckas säkert. Eva Rusz uttrycker sin tveksamhet och det är nog bra. Hela lappa ihop och jobba på förhållandet-snacket bygger på en och samma sak: att det är fult att vara ensamstående och idealet att äga en annan människa (man) eller ägas (kvinna). Därför finns det piller som gör dig kåt på nån du tröttnat på, därför finns miljoner relationsböcker, därför finns det sociala oskicket parmiddagar. därför får jag stigmat "konstig" och stöts bort av räddhågsna tradionalister.
När ska vi våga vara människor?
För övrigt vill SD i Alingsås meddela att de också vill censurera Serranos utställning. You don´t say?
2 kommentarer:
Tycker visst det kan vara värt att kämpa för att lappa ihop förhållanden. Och för mig har det absolut inte enbart med tvåsamhetsnormen att göra. Förhållanden går upp och ner och det är inte alls säkert att man blir lyckligare för att man väljer att separera. Det beror förstås på hur djupa sprickor ett förhållande har också. Jag tycker faktiskt att vi ska vara så vidsynta att både tvåsamhet och "ensamhet"/ensamstående ska accepteras.
Jag dömer ingen som lever vare sig si eller så, men jag ser överallt hur tvåsamheten tas för självklar av alla, även om de bara blir olyckliga. Och istället för att ifrågasätta det, går man till sig själv och letar fel.
Skicka en kommentar