Vinkar adjö till ett par osedvanligt varma gröna ögen och ett långt rött hår vid kyrkogården och springer sen för livet längs Norra Grängesbergsgatan, genom ännu en kyrkogård och sen förbi Johanneslust.
Där Mölledalsgatan korsar Malmö-Simrishamns järnväg, växer det ogräs och spåren rostar. För mer en femtio år sedan stod mn mamma där och lät sig fotograferas av en tillfällig pojkvän, men det minns hon knappt själv längre, fast bilden finns kvar i hennes album. På Mölledalsgatan firade jag ett år midsommar, drack, spelade på en lånad gitarr och imiterade både Evert Taube och Bob Dylan, sen promenerade jag hem i natten och tog en kebab på Värnhem innan jag slocknade i min säng. Dagen efter stod kärleken i brand, det är längesen nu, i alla fall känns det så.
Jag vet vi inte är synkade åldersmässigt, men så är ju åldern en av de få saker i livet man inte kan ändra på. Så den här resan blir osynkad. Hon är däremot den längsta kvinna jag tagit i min famn. Inget av detta är viktigt. Istället för true love went mad, ska jag spela Abba. Till skillnad från Sex Pistols ska dom aldrig återförenas. Det hedrar dom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar