Inte så lite det.

Han har gett mig problem emellanåt. Ramqvist, ni vet och annat liknande.
Frukost på en främmande planet har jag inte ens vågat läsa av rädsla för att få min bild av honom nedsolkad. Men i gårdagens sommarprogram var det ingen risk för det.
I juppieeran var han min fyr och kompass och det kände jag igen i går.
Brinn hjärta, brinn, liksom. Stå för nåt.
Han vill se en grön i kostym, för miljön är värd det.
Han har så rätt.
De svenska gröna kan bli ett bredare parti om det ser lite mer ut som om vi anpassar oss.
Och om vi slutar hata att samarbete är att kompromissa, även i Europa.
UL pratar politik lika självklart som han spelar sin musik.
Kärlek och politik, det är ju det livet handlar om.
Min gamle bekant från skithålornas skithåla har gjort sin UL och debuterar.
I intervjun i sydsvenskan glimmar han till för mig när han säger att han kommer att börja gråta om han måste prata om sin väns död.
Brinn, hjärta brinn även där och en sån man vill jag sitta vid sidan av.
Kanske mina svårigheter att umgås med män beror på att jag träffat fel personer.
Men jag har manliga vänner - hej, Mikael, Åkesson och Stefan - men ändå.
Hoppas Johan Theorins bok säljer utav helvete, jag vet hur mycket och länge han skrivit.
Det enda i hans utseende jag känner igen efter en miljon år är ögonen.
Inte så lite det.