Minstebror vaknar i sin koja ven denna morgon och det stör mig som fan att jag tänker att detta hade hans mamma inte tyckt om. Trots att hon är iväg och midsomrar med boyfrienden, så känner jag hennes ande sväva över mig.
Önskar att jag sket i hennes åsikter precis så mycket som jag ibland hävdar.
Nu hör jag också hur några av er tycker att jag hackar på ex igen.
Men som vanligt handlar det mer om mig än om någon annan.
Det är inte du, det är jag, som klichén säger.
Annars måste jag säga att jag överlag haft tur och mött fantastiska kvinnor på min vandring. Hon den kloka med näsan, mina äldsta barns mamma med sitt vackra leendet, hon som hade oturen att möta mig just när jag bara hade plats för mig själv, hon som var som jag och inte minst trätosystern. Ja, det är ett privilegium att få uppleva kärleken.
Nu vilar den delen av mig, ett slitet hjärta samlar kraft, men tids nog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar