21 juni 2007

den ljusaste dagen.

Så är det kväll på årets ljusaste dag.
Jag och killarna sitter eller ligger framför datorer och TVn.
Varannan dag gör vi massor och varannan nästan ingenting på denna semester.
Det passar latmaskarna här perfekt.
I morse när jag suckandes tog mig upp ur sängen tittade minstebror allvarligt på mig och frågade: "är det jobbigt att vara pappa?".
Och det kunde jag bekräfta.
Föräldraskapet är inte bara en promenad i parken.
Det är mat varje dag, tvätt som ska sorteras, läxor, läggdagstider och inte minst den stora frågan om vad som är rätt och fel.
Och för oss som är ensamstående så är det en grej vi får köra helt utan bollplank och backup.
Men dagens fundering är varför vi är så jävla ensamma i vår fostran.
Kärnfamiljen (död åt den!) är en ganska ny stjärna på himlen.
Människan är gjord för att samarbeta med andra, så varför gör vi inte?
Varför ska vi vara så duktiga i varsitt hörn och tro att barnen är våra ägodelar som vi måste vårda, när de själva verket är människor som ska socialiseras?
Socialiseras OCH bli självständiga.

Jag tror inte på familjen, inte alls.
Blir mörkrädd av ordet familjepolitik och av snack om vårdnadsbidrag och sånt.
Familjen konserverar genus och maktordning.
Familjesnacket gör oss ensamstånde till andra klassens medborgare helt i onödan.


Dags att skapa nya nätverk, nya samlevnadsformer. Ensam är svag.
Men denna ljusaste dag när minstebror kollar Die hard och jag sitter med laptopen i knät och mellanbror googlar är det bara vi.
Den lilla gemenskapen.
Just idag är det helt okej.

Nu börjar minstebror göra en koja som han ska sova i i natt.
Livet går vidare, typ.

6 kommentarer:

h sa...

ahhh!!! Du vet det jag sa, att ibland bara MÅSTE jag kommentera dina knäppa politiska idéer ... japp, här kommer det: Död åt kärnfamiljen?!?! Ehh??? Vad är det för fel på kärnfamiljen?!
Tror du inte på familjen? Tror du inte att barn blir trygga varelser om de får tillbringa de första få åren av sina liv i närheten av sina föräldrar och/eller andra närstående (vare sig det är vänner eller blodsband)? Eller definierar vi ordet "familj" på olika vis? Du skriver ofta om maktstrukturer, könsroller osv. Men jag, liksom många andra kvinnor, känner mig inpressad i något "tyck-synd-om" fack eftersom du (och många med dig) kategoriserar mig som det "svagare könet" per definition. Eller, kanske, per bröst! Därför vägrar jag gå på "kvinnor-kan" mässor. JA! KVINNOR KAN! Varför skulle vi inte kunna?!?! Varför nita fast det uppenbara, liksom? Och nej, jag vill inte bli kvoterad heller ... bara för att jag sitter inne på ett par rattar. Jag vill få jobbet/komma in på skolan/etc pga meriter som inte har att göra med min lott av kromosomer. Och nej - jag är inte moderat *s*. Dock individualist och liberal ända in i skälen. So there!

Vilse på Värnhem/Anders sa...

Jodå, jag håller med om att barn mår bra av att ha trygga vuxna runt omkring sig. Därför jobbar jag i förskolan. Men utanför förskolan delas vi upp i dom som uppfyller normen och vi som som står utanför. Och visst konserverar kärnfamiljen könsrollerna.
Inga jobbar så mycket som småbarnspappor och mammorna tar ut nästan all valbar föräldraledighet.
Säg inte att alla gör dessa val utan påverkan. Det kan inte ens du tycka.

h sa...

"det kan inte ens du tycka" ... grrr, tack för den du!

Vilse på Värnhem/Anders sa...

Usch, förlåt, den var ful. Kram och glad midsommar.

h sa...

*s* dito!

*~*L J*~* sa...

Ensam är inte SVAG - ensam är STARK! Men man har fan så mycket roligare med sällskap! ;)