Lyssnar på Cornelis på nederländska och äter brie.
Dricker apelsinjuice och funderar på om jag är en sån där snubbe som dom leker av sig med innan dom flyr in i konventionen igen.
Jag är nog rätt kul att vara med ibland, inbillar jag mig.
Diskuterar feminism och punk och pratar om falafel och trafikpolitik.
Äter middag i sängen och lyssnar på Caroline af Ugglas
Men när det ska dansas riktig tango tycks dom välja dom ordkarga händiga männen.
Ja, jävlar, självömkan vet ibland inga gränser.
Men när jag frågar om vad som skiljer mig från de som konkurrerat ut mig, så talas det om enkelhet, äkthet, naturlighet och så där.
Jag vet ett annat ord för det.
Traditionell.
Ja, jävlar.
Då får det vara så.
Då är jag hellre ensam.
Så tammefan.
3 kommentarer:
Självömkan och anticonventional rules! En begränsad tid iaf...
Och begränsningen gäller endast självömkan. Inte okonventinalitet, den är evig och underbar.
Precis, man får gotta sig i att det är synd om en ett tag, sen får man gå vidare. Det brukar ge sig själv efter ett tag. Däremot ska man hålla på sina värderingar och stå för den man är. Det står "bevar Christiania" på min tröja, inte "Villaägarnas riksförbund". Nu och alltid.
Skicka en kommentar