25 juli 2010

Festivaldöden

Hultsfred dör och Möllevängsfestivalen lägger ner. Tja, företeelser kommer och går. Min första festival var ett besök på en tidg utgåva av Roskilde. Det var mycket sjuttiotal, hippies som sålde brass och vänsterfolk som sålde Lenins samlade verk. Så är det inte längre, Roskilde har förändrats med besökarnas smak och lyckats behålla sin gamla publik OCH locka nya. I Hultsfred försökte en åldrande ledning fortsätta vara förstahandsval för tjugoåringar. Men det går ju inte. Det är ju som när farsan skulle prata punk med mig när jag var tretton. Tjena, liksom. Så då dör Hultsfred och livet går vidare.

Sen tog jag och sonen en sväng ner på Möllevångsfestivalen i fredags. Av folket för folket stod det på affischer och man ska visst protestera mot gentrifieringen av stadsdelen i fortsättningen. Men som bibeln säger så är det lätt att se grandet i sin nästas öga, men svårt att se bjälken i det egna. Om det jag såg på Möllanfestivalen var folket, så är folket ett väldigt begränsat segment av tom centrala Malmös invånare. Det hördes mer småländska än skånska och på ett ställe skulle man kasta pil på bilder av politiker. När jag erbjöd mig att ställa mig som måltavla fick jag höra att det inte skulle ses bokstavligt utan mer som "en kul grej". När jag frågade killen varför han inte blev politiker själv, så sa han att utomparlamentarism funkar så mycket bättre. Han hade ju själv ockuperat ett hus i Lund under nån tid och tagit sig sin rätt. Tur att han inte är handikappad, då är det svårt att ockupera bort sin bostadslöshet. Men även om jag hade argumenten, så kände jag mig utesluten och bortstött. Det gjorde mig ledsen och jag tog sonen i handen och vi gick hemåt. Hans barca-tröja lyste i rött och blått och hans axellånga hår glänste som guld i solskenet. Han har gått med i grön ungdom och ska förändra världen, säger han.

Inga kommentarer: