Rekordkvällen

Samma kväll som Spanien så där välförtjänt blir världsmästare i fotboll tar jag hem min Sara från stationen igen. Inte bara Iniesta och vädret slår rekord, utan SJ har liksom gjort det igen. Med början på eftermiddagen flyttades avgångstider fram med tio minuter i taget, medan några få tåg ställdes in. Folk stod och var arga och okunniga på stationen och jag tänkte på vad jag skulle jort om jag vore ansvarig på SJ. Jag skulle börjat med att ropa ut att jag bad om ursäkt och sen sagt att SJ bjöd på kaffe och macka till alla som ville ha. Sen skulle jag frågat var och en av passagerarna om vilken slags kompensation de ville ha; hotellrum, senare tåg eller kanske en bit mat. Det hade kostat en slant, men kunde satts upp på marknadsavdelningens budget, eftersom passagerarna nog hade mått bättre och blivit gladare och sannolikt återvänt. Nu stod vi bara där, tills vi faktiskt kom på att SJ ljög som en annan Littorin, Det stod stillasittande tåg norr om Hässleholm och det fanns ingen chans att komma iväg under söndagskvällen. Så var det. Nu har vi också en järnväg som går sönder om det är för varmt, för kallt eller om det åskar. Loken pajar, signalerna råkar ut för fel och det är så få spår att ett försena tåg rubbar alla system. En viktig politisk uppgift är att förstärka järnvägen med fler spår och att se till att signaler och lok fungerar bättre. Men vi har en regering som sänker priset på konstgödsel och bygger nya motovägar istället.