30 juli 2010

Det är nu.

Ibland tycker Facebbok att jag ska lägga till gamla flörtar och rent av människor som behandlat mig väldigt illa som vänner. Men jag gör det aldrig. Även om jag såklart vill vara en förlåtande människa, så föredrar jag att göra rätt i nuet och framtiden framför att reda upp gammalt skräp. Åh, det har funnits tider i mitt liv när jag hatat mig själv och flytt med alkohol och sökt kärlek överallt. Nu känner jag mer att de som vill vara med i min utveckling får det, men att jag aldrig mer kommer att böna om en blick eller be om bekräftelse. Med öppna ögon sa jag ja i Skagen och när jag tog emot välsignelsen, så var det av hela mitt hjärta. Jag måste inte hålla fast vid en ateism som inte längre är logisk för mig och jag vill vara med min Sara som hon och jag är.

Jag tar upp gamla bilder ur lådan där dom ligger helt osorterade. Mellanbror lika söt på bilderna som de honungsmackor han nu älskar att äta till sommarlovsfrukost vid elvatiden. Dottern ser ut som kronprinsessan Victoria på tidiga bilder och minstebror äldstebror liknar varandra på pricken på bilder från fem-sexårsåldern. Precis som Agnetha i Slippng trough my fingers, så undrar jag var åren tog vägen och inser att man aldrig får gjort allt det där man tänkt sig och jag kan ligga sömnlös över tillkortakommanden i föräldraskapet och det är då jag måste ta mig till nuet igen. Det blev som det blev, som jag gjorde då med dom förmågor jag hade vid den tiden.

På andra sidan mina smutsiga vardagsrumsfönster ligger innergården, där regnvatten sipprar ner i jorden och sugs upp av växternas rötter, samtidigt som solen tittar fram och fullbordar processen. Jag ser min gamle biologilärare framför mig när han beskriver fotosyntesen. Han var förutom biologilärare ordförande i stans missionsförsamling. Jag lyssnar på datorfläkten och tar en klunk av det ljumma kaffet. Det är nu.

Inga kommentarer: