Mellan 1994-98 satt jag bredvid den tidens lokala rasistledare, Carl P Herslow, i kommunfullmäktige. Han hade tydligt mänskliga drag och i likhet med tvåan på SD:s lista var han dömd för rattfylla (det är nåt med rassar och fylla). Individer krånglar till det för en. Man ser inte alltid att personen står för allt man bekämpar; när möts öga mot öga är det svårt att vara lika fördömande som man borde vara. Eftersom man vill människor väl, så förklarar man gärna bort. Men det är viktigt att hålla distansen. Man pratar och är hövlig, men man går inte i säng med den som inte tycker att alla har samma människovärde. Under två mandatperider gjorde moderaterna i Malmö just det. Man lät ett rasistparti komma in i värmen och påverka. Nu säger man att det aldrig kommer att hända igen, men jag skulle nog inte vara allt för säker på det. Delar av moderaterna och, självklart KD, tycker i smyg att det nog är lite väl många blattar i stan och för mycket tjafs om bögars rättigheter och så.
Rödgrönt är nog en förutsättning för ett fortsatt öppet Malmö. Med oss är stan mer liberal, hur märkligt det än kan låta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar