Exet skrämmer minstebror och jag borde ha sett det.

Så många år efteråt så tänker jag att jag såklart borde ha sett det redan tidigt. För medan mitt första barnförhållande var stormigt och passionerat med närhet och konflikter om vartannat, så var det andra liksom lite avmätt från början. Redan första gången exet och jag fikade fnyste hon på näsan åt en låt jag sjöng med i och frågade om jag verkligen gillade sånt där. Men jag slog bort det, för jag ville inte se. När hon nu säger till vår åttaårige son att han inte får göra läxor här och att socialen måste inspektera pappas lägenhet om han och brorsan ska få bo halva tiden, så är det bara något som är i linje med den allra första fnysningen. Det är my way or the highway. Exet tycker inte bara att hennes sätt att leva är bäst, hon tycker att alla borde leva som hon och absolut barnen varenda dag. Själv ser jag en oerhörd skillnad mellan att föredra eller förespråka något och att vilja tvinga på andra alla det. Speciellt barnen ska aktas för osund påverkan. Den man älskar ska man släppa fri, för annars älskar man inte den personen som den är. Exet är som KD och islamister på den punkten. Det grämde nog mitt ex att jag inte överlät en enda av mina föräldradagar på henne. Men mina föräldraledighetsdagar var aldrig något som "familjen får bestämma själv över", som det brukar heta, utan dom är just mina dagar, så som lagens intentioner är. Riktigt hur jag ska hantera att mitt ex, den tjusiga rektorn med sunda intressen som vandring längs caminon och att dricka vin i ittalla-glas och förakta svenssons, ännu en gång skrämmer minstebror med socialen, vet jag inte. Kanske struntar jag i hela saken och njuter av ungarna den tid dom är här. Jo, så får det nog bli. Däremot kommer jag inte med ett ord att försvara henne inför barnen och oavsett vad vissa läsare månde tycka, så fortsätter jag att tala för det jag tycker är rätt här i bloggen.

Och Newsmill skriver min partivän Per om min vän Göran, som jag skrev om här igår. Sveriges Pia K.