Ingen manlig pedagog.

Jag rivstartar på morgonen med kaffe och studiecirkel om detta med SPRÅK. men det visar sig vara mest skåpmat om modersmålets betydelse och annat basic som vi pedagoger rimligen måste kunna efter vår grundutbildning. Sen slår jag upp en gratistidning och ser att män är eftertraktade i förskolan. Malmö stad publicerar annonser i form av fejkade artiklar om detta och även annat, i akt och mening att få människor att vilja arbeta i förskolan. Syftet är såklart gott, men det blottar en syn på könstillhörighet som något magiskt eller märkligt. Förutom att vara en strålande pedagog som kan leda barn till kunskap och samverka med föräldrar och kollegor, så ska jag alltså dessutom representera gruppen män. Jag har faktiskt ingen aning om vad det kan tänkas innebära. Man kan tro att det handlar om att sparka fotboll och hänga upp gardinstänger och inte gråta som en kärring. Men jag vet verkligen inte. Det är illa nog att jag på min arbetsplats får vara representant för sdf Rosengård och Sverige, kan jag tycka. Så det blir ingen manlighetstrams på jobbet; inget alls. I så fall ska jag ha mer betalt. för det får ju män, har jag hört.