Jag cyklar hemåt med Sara i luren och med en liten jävla snackemaskin på axeln, som påminner mig om min dödlighet och får mig att tvivla på mina förmågor och resultaten av det jag kämpat för under åren. Alla mina fel och så. Jag sitter med bra människor i ett rum på Heleneholm och planerar för en grön framtid för den finaste av städer. Jag är kungen av one-liners, men när jag cyklar därifrån rinner det av mig. Det är inte värt nåt, säger snackemaskinen på axeln. Det är så idag, det får vara så. Jag har det meningsfullaste av jobb och mina inskolningar är söta, men jag känner mig också överkvlificerad och lågavlönad. Åtminstone det sista är osant, men man kan ju alltid jämföra sig med Zlatan eller så. Man får lära sig att lista vad man är bra på, vad man är dålig på och vad man behöver hjälp med. Idag känner jag mig inte bra på någonting. Men det kan ju vara som jag är trött bara. Kanske det.
egentligen tänkte jag blogga om varför jag så många gånger slagit mig samman med kvinnor som så uppenbarligen varit fel för mig. Hösten doftar tungt av kantareller och nedfallna löv. Jag vet faktiskt inte varför jag valde fel så många gånger. Jag var väl ensam, jag förfördes av att någon ville ha mig utan villkor och bara för den jag var. Jag var impulsiv, ja, jag är impulsiv. Alla mina viktigaste beslut i livet har fattas med en klackspark och omedelbart. Jag tror det har förändrats, jag har lärt mig att bromsa. Sen har jag fattat många beslut i berusat tillstånd, också. Det gör jag inte längre. och några återfall blir det inte. Det finns alkoholfri öl och respektfulla mönniskor. Jag är trygg i det. Alla mina fel och så. I morgon är det bättre, redan om en stund är det bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar