28 september 2009

Mediaankan.

Saker är sällan tillfälligheter. Att sajbern just nu lusas ner av propaganda mot feminism och "kultureliten" och för hemmafruar och "vanligt folk" är än sån oslump. Just när det nästan blivit konsensus i debatten om att varje vuxen människa har rätt till ett eget liv och ekonomi och några månader efter att samkönade äktenskap blivit lagliga så kommer det. Anna Anka är reaktionärernas försöksballong, lite överdriven, men ändå. Hon matchas och lyfts fram mycket medvetet. Det finns en dröm om en svunnen tid, då mamma var hemma och bakade bullar och pappa kom hem på eftermiddagen med portföljen och åt middag. Barnen lekte fritt och det fanns varken dagis eller genusvetenskap. Och inga kvinnor i slöja eller män som rökte vattenpipa, annat än på TV. Men den tiden fanns såklart inte på riktigt. Däremot fanns det en tid då kvinnor inte våga ta ut skilsmässa trots att dom fick spö och våldtogs, en tid då min mamma blev utskrattad när hon ville bli fotograf, en tid då pojkar inte skulle vara fjollor om dom inte ville ha spö. Våra hemmamammor jobbade extra på kvällarna på hem för utvecklingsstörda (för dom fanns inte heller i den offentliga miljön) eller så städade dom. Det var så det såg ut. Det var priset för bullarna. Våra mammor gjorde upp med den tiden och vi som kan vår historia vill inte ha den tillbaka. Men det finns dom som tror på myten. Och det finns dom som av olika skäl har har intresse av att kvinnor vet sin plats och män sin. Mediaankan är en symbol, en ikon för SD/KD-idealet, påhejat av Timbro. Inget roligt och ingen tillfällighet. Själv sliter jag varje dag i en miljö där på sitt sätt samma unkna ideal råder. Varje dag får jag prata om hur pojkar och flickor får lov att göra samma saker, att jag inte är tjej för att jag har ärhänge och vi tar myrsteg framåt och är totalt motarbetade av Rosengårds patriarker och Göran Hägglund när han hånar genustänk i förskolan. Anna Ankas hemska plastlook och niqaben står för samma saker och mot det står allas lika rätt. Allas rätt. Aldrig mindre än det.

7 kommentarer:

cruella sa...

Vad jag håller med. Och hur svårt kan det vara?

ylva sa...

Japp du skriver klockrent!

Anonym sa...

Nåja nog fanns det samhälle du beskriver i första delen, men även det som du beskriver i andra stycket.Även då/nutiden har väl nyanser, bra och dåliga sidor.
En sak var bevisligen bättre förr. Hembakta bullar smakar bättre än de köpebullar som det bjuds på i dag.
Prylarna var inte så många, istället fanns tid, något som saknas nu. Låter nästan som något en miljöpartist kan hysa förståelse för.

Anders sa...

Jag såg knappt min pappa när jag var barn, så hans tid fanns i alla fall inte för mig i någon större omfattning. Och mamma jobbade extra, precis som dom flesta mammor jag kände. Och prylar i form av diskmaskiner och tvättmaskiner är en välsignelse. Däremot var bilarna färre, det var en bra sak.

Mamman på väg sa...

Jag älskar den här bloggen. Älskar. Och, ja, tid, men vems tid, och vem såg man aldrig röken av, och hur kul var det, egentligen?

Anonym sa...

Ni är antagligen barn av den brytningstid som förebådade nutid,där lönearbete krävs av båda parter för att få ekonomin att gå runt.
Många barn nuförtiden träffar väl dagispersonal mer än ex.vis pappa.

Anders sa...

Tack fina mpv för varma ord.

anonym: jag skrev att våra mammor jobbade extra. Så var det.