05 september 2009

Regnar är just vad det gör.

Jag lyssnar på Ulf Lundells Rom i regnet och regnar är just vad det gör. Dropparna tafsar på vardagsrumsfönstret, ömsom mjukt och försiktigt, ömsom mer brutalt och direkt. Hoppas att det inte regnar på Sara, där hon står vid sidan av en grusplan och tittar på bollspelande pojkar. Men det är en lång väg från en liten tvärgata vid Värnhem till en mellanstor stad i landets hjärta. Vädret är kanske helt annorlunda där. Mycket annat är, i alla fall. Mitt huvud är tungt och ur min näsa rinner det. Det vill till att jag tillfrisknar snabbt, för på Kastrup står ett plan och väntar på avfärd i morgon klockan 19.24. Det sades vara omöjligt att resa till Berlin med tåg, men en snabb titt på www.db.de visar att det såklart är fullt möjligt. Med byte i Köpenhamn och Hamburg. Men nu ska det flygas och jag skäms en smula för det. Mina hemmavarande barn sover, alla tre. Det är pappahelg/vecka och man förväntar sig kanske aktiviteter från arla morgon till sen afton. Men jag har bestämt mig för att bete mig som om varje dag med barnen är en vanlig dag, som om de alltid eller för det mesta vore här. Som Vaclav Havel ska jag leva i sanning även om det onormala blivit normalt. Hur jag mötte min barns mammor och vad som drev mig till att välja så uppenbart fel förtjänar ett eget blogginlägg. En hint är väl dock att det knappast är någon annans fel att jag valt fel så många gånger. Vi återkommer till det. Nu ska jag dricka kaffe.

Inga kommentarer: