20 september 2009

Bortvald.

Minstebror frågar mig varför jag aldrig träffar en viss person. "Ni var ju kompisar", säger minstebror. Jo, vi var ju det. Vi gick på fotboll och pratade politik och relationer, musik och film. Det jag inte kan säga till minstebror är att det nära nog är omöjligt att umgås med folk som jag och exet lärde känna tillsammans och som fortfarande vill träffa henne. Jag är den första att tycka att man ska förlåta människor. Men bara om personen inser sina fel och har en uppriktig vilja att ändra sig. Om någon vill umgås med människor som medvetet skadar mig, så har dom valt bort mig. För exets och min konflikt är inte ett vanligt exbråk. Exet har använt myndigheter och skolan för att framställa äldstebror som en misshandlare och mig som fullständigt inkompetent förälder. Hon har använt min dotters sjukdom helt skamlöst i sitt arbete för att smutsa ner mig. Inget av hennes många försök att svärta ner mig har lyckats på annat sätt än att jag och mina barn blivit arga och ledsna. Att vilja ha sina barn hos sig större delen av tiden är förståeligt, om än egoistiskt. Men de metoder exet använder för att behålla kontrollen över barnen är helt avskyvärda. Umgås man med henne så har man godtagit hennes beteende.

Och jag, då? Är jag guds bästa barn?
Nej, jag var nog en stor besvikelse för exet. Hon trodde hon hade mött någon som hon kunde tillbringa ett liv i trygghet med. Hon satsade på mig och jag tackade för det genom att vägra ändra mig och till slut lämna henne. Men det ingår i livet att sånt kan hända. Men jag kunde varit tydligare och ärligare långt tidigare.
Jag ska inte förklara bort, men jag har alltid haft en tendens att fly från det som är svårt. I böcker, filmer och med vin och drömmar. Det låter romantiskt, men är förödande. Jag behöver kängor av bly som håller mig kvar på marken, annars svävar jag iväg. Jag kan strunta i disk och städ och i stället sätta mig med kaffe och mazariner framför datorn. Mycket av det jag planerar blir aldrig av. Jag är impulsiv och det svänger mycket. Det är knappast kompatibelt med exets kontrollbehov, men jag tror att kombin är bra för våra barn. Och dom väljer jag aldrig bort och dom väljer aldrig bort mig.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tycker det här var väldigt vackert skivet. Vackert och utlämande och jag känner verkligen igen mig i dig!

Älskar din blogg och det du skriver. Läser här ofta fast jag är usel på att kommentera.

Hej från Nina

Mamman på väg sa...

Jag älskar den också, och instämmer även i övrigt.