Tid i mitt liv.

Ni vet att jag älskar lyckliga slut. Finalscenerna i Notting Hill och four weddings and a funeral och så den här. Nu är han död i en av dom jävligaste sjukdomarna som finns, Patrick, och det visar att nu alltid är nu och att det man inte gör idag kanske inte blir gjort.Jag älskar lyckliga slut, men man kan liksom inte räkna med dom. Och framför allt kan man int vänta in dom. Man måste leva och kämpa under tiden. Om jag fokuserar mindre på mina felval igår och mer på möjligheten att göra rätt framöver, så blir det bra. Jag tror att Patrick hade ett ganska bra innan cancern grep honom hårt i handen. Men jag vet förstås inte. Det finns ingen rättvisa. Man får inte det man förtjänar, möjligen kan man skaffa sig det man vill ha. Men inget är säkert, det är det enda man kan vara säker på.