Vabbande morgon.

Flera bloggare jag läser har lagt av för att nästan omedelbart börja blogga igen. Bloggandet är ett lätt sätt att få ur sig saker, det är helt kravlöst och ger bekräftelse av olika slag. Jag gillar det. Min egen blogg verkar vara en sån som faller mellan stolarna, varken tillräckligt utlämnande privat eller initierat politisk för att ligga på topp i någon av dessa kategorier. Men jag har ingen lust att vare sig rapportera om samlagställningar eller låta som ett eko av pressavdelningen på riksdagskansliet. En sån här astrött vabbbande morgon när ekot öser ut börskurser och nyheter från Mumbai, medan minstebror sitter med filten om sig förenas mina världar. Och jag vet att kollegorna klarar sig, jag är inte den sorten som har dåligt samvete när jag är hemma. Jag vet vilka prioriteringar som är dom riktiga. För övrigt skiter jag i buy-nothing-day. Jag försöker handla vettigt och konsumera på en rimlig nivå alla dagar och dessutom lever jag på liten yta och reser miljöbra. Det får räcka.